Vecka 21!

IMG_1445.PNG

Nu har jag gått halvvägs och är i vecka 21 (femte månaden Marika). Jag mår fortfarande bra, är bara trött hela tiden. Jag känner fortfarande ingenting, lite inbillningar ibland, men det är faktiskt inte speciellt konstigt. Det som är den stora skillnaden nu är att magen verkligen blivit hårdare och börjat växa mer utåt. När jag ligger ner så syns det numera att jag är gravid! Och som Madde sa, det är skönt att se gravid och inte bara mätt ut.

Vi vet inte vad kotten har för kön, och har bestämt oss för att inte ta reda det. Jag har just fått veta att mina två nära vänner ska få en flicka och en pojke, så nu växlar jag och vill varannan dag ha en flicka och varannan dag en pojke! Det är spännande att inte veta, och att höra alla gissningar! Vilket kön kotten än har så har jag börjat längta efter hen nu. Paniken har lagt sig, och jag börjar känna mig redo att välkomna en helt ny människa till världen!

IMG_1444.JPG

Vecka 20!

I torsdags var vi till sjuksyster och tog blodtryck, vikt osv. Vi fick också lyssna på kottens hjärta, och den här gången hoppade hen omkring medan så hjärtslagen var här och där mest hela tiden! Det var kul att sjuksköterskan kunde säga att bebisen hoppade hit och dit, och hjärtslagen var starka och helt normala. Det är skönt att jag får gå dit en gång var fjärde vecka för kontroll. Speciellt nu när jag fortfarande inte känner något inifrån. Allt ser i alla fall bra ut så här långt, jag har bara gått upp ungefär 3kg sammanlagt (vilket är skönt! Att inte ha så många kilon att bära på än så länge) och alla värden är bra. Eftersom det är mitt första barn är det inte heller konstigt att jag inte känner något än. Så jag får vackert vänta tills kotten bestämmer sig för att visa att hen finns där i min mage.

IMG_1386.PNG

Bild tagen i onsdags när jag var i v. 19+0. Nästan halvvägs!

Vecka 18

IMG_1317.PNG

Nu har jag gått in i vecka 18 (idag 17+3) och jag mår fortfarande hur bra som helst. Jag har snart gått halva tiden, och det känns verkligen som att tiden flyger fram nu! Jag har fortfarande inte vågat köpa en endaste grej till kotten, det känns liksom som att jag fortfarande bara är gravid i min hjärna. Jag tror det kommer kännas mer när magen blir än nu större och jag börjar känna något där inifrån. Jag hoppas det inte dröjer alltför många veckor tills hen gör sig påmind!

IMG_1316.JPG

Babythings

Imorse åkte jag och C till Sixmilebridge (9km härifrån, mycket mysigt ställe förövrigt) och plockade upp en flasksterilisator och en flaskvärmare som jag fått tag i alldeles gratis. Med Nugget använde vi en sådan rätt mycket, eftersom jag matade henne med flaska flera gånger dagligen, och den kom väl till användning. Eftersom jag hoppas att amning kommer gå bra, och att jag även kommer kunna pumpa mycket (jag vill gärna inte vara den enda som är kapabel till att mata om det kommer till det) så kan den komma till användning hos oss också om ett halvår ungefär!

Eller fem månader mer bestämt. 22 veckor. Nu går det undan hörrni!

IMG_1312.PNG

Vecka 17

Nu har jag gått in i vecka 17, och snart har halva graviditeten gått! Helt sjukt, det gick väldigt sakta till vecka 12, men nu bara rusar tiden förbi. Förutom lite sömnsvårigheter och krypningar i kroppen så mår jag hur bra som helst. Jag är inte jätte hungrig, jag mår inte illa och jag har inga konstiga crejvings eller så. Om jag inte hade fått lyssna på kottens hjärta förra veckan hade jag knappt trott på att jag fortfarande är gravid!

IMG_1279.PNG

förutom det faktum att magen faktiskt blir lite större för varje vecka!

Mage V. 16 (15+0)

Nu har jag gått 15 hela veckor och mer än en tredjedel av min graviditet! Magen syns bättre i verkligheten än på bild (eventuellt måste jag ta bättre bilder/skaffa en större spegel/be C bli proffsfotograf över en natt), men gravid är jag verkligen nu! Och det är kul att det börjar synas!

IMG_1256.JPG

När jag plussade

Eftersom jag tog en tupplur mellan 18.30-20.30 så är jag rätt vaken för tillfället (det kan snabb ändras dock). Så jag tänkte berätta om när jag plussade (när jag kissade på en sticka som sa det jag egentligen redan visste – att jag var gravid).

Jag och C var på semester i Frankfurt en vecka i Augusti, jag hade mått lite sådär ett tag, och det faktum att min mens var sen (väldigt mycket sen, speciellt med tanke på att den är lika punktlig som tomten på julafton i vanliga fall) borde jag väl tagit ett test tidigare. Men eftersom jag ofta går och tror att jag är gravid så ville jag inte ta ett test som sedan visade negativt, alltså ville jag vänta några dagar till. Mensen var ju bara (väldigt) sen!

Så C åkte hem (jag varnade honom dock att jag var sen och skulle ta ett test om några dagar om min mens inte kommit) och jag stannade kvar i Frankfurt för en vecka till. När mensen var 11 dagar sen tog jag tag i saken och köpte ett digitalt graviditetstest (eftersom dom är allra ”säkrast”). Det tog ungefär 2 sekunder innan den visade det jag redan anade. Jag var (rätt ordentligt) gravid!

Sen satt jag på soffan i Izas lägenhet i en timme i tysthet innan jag fick tag på C. Eftersom jag hetsringt förstod han vad jag skulle berätta, och vi satt tysta i varsitt land i ännu en timme innan jag grinade (jag var såklart glad, men chockad) och han skrattade i tio minuter. Typ. Det är svårt att förstå att en liten sticka kan förändra livet på bara några sekunder.

Efter detta ville jag berätta för hela världen. Det gjorde jag inte, men Iza fick veta eftersom jag bodde hos henne. Skulle varit halvsvårt att dölja det faktum att jag plötsligt inte ville dricka vin eller snusa.. Så resten av veckan blev mys och hemliga fniss (och en hel del morgonillamående men inga kräkningar iaf) innan jag åkte hem till min pojkvän som tog emot mig på bussterminalen i Limerick. Sen kramades vi och grinade lite mer (jag grinade lite mer).

IMG_1106.JPG

Jag var redan i vecka 6 när jag plussade, vilket var skönt, så slapp jag gå så många veckor innan jag berättade för familj och vänner (och nej, jag lyckades inte vänta till vecka 12 innan jag berättade heller. Herre vem förväntar sig att jag skulle hålla tyst om det här!)

På tal om att inte kunna låta bli

Igår surfade jag runt och tjuvkikande lite på olika barngrejer, vad man kommer att behöva och hur mycket allt kostar (mycket är svaret på den frågan). Jag snubblade över en bärsele från baby Björn för bara 25 pund på eBay, och efter lite överläggande la jag imorse ett bud. Den kostar 85€ ny i butik här, så får jag den för 25 pund (30€) blir jag nöjd. Som sagt vill jag ha en sådan, och det känns smart att köpa lite saker pö om pö, så vi inte står i februari med en räkning på 10000€.

IMG_1243.PNG

Hur gör/gjorde ni med bebissaker? Man kan ju inte heller vänta på att ”kanske få” vissa grejer. Det räknar jag verkligen inte med! Även fast jag kanske hoppas få med mig några nyfödd-Bodies från Thess när jag är hemma i jul… (Hehe. 😉 )