Tidig morgon

Idag blev det en tidig morgon eftersom Aehtjie ringde och ville småprata påväg till jobbet. Han har inte riktigt förstått att vi trots allt ligger en timme efter er i Sverige, så klockan var bara 7.20 här. Han tyckte jag inte skulle sova mer, jag kontrade att jag måste passa på eftersom jag inte kommer få sova på typ 20 år så fort kotten kommer. Han hade inga kommentarer på det.

Trots att jag inte kunde somna om ligger jag kvar i sängen. Läser tidningar och dricker te. Det är inte så dumt det heller. Idag har jag inte så mycket mer på schemat än att försöka få ihop arbetet om tvåspråkighet jag håller på med för tillfället. Kanske dra bort till Dunnes och kolla efter mer juldekoration. På söndag är det ju första advent och trots att jag inte kommer fira jul här på Irland i år vill jag pynta lite åtminstone. Igår gjorde jag pynt med hjälp av vaser jag redan hade, lite tejp (för raka linjer), äggvita och socker. I med lite julkulor och voilà! Jag är sjukt nöjd (eftersom jag inte direkt är känd för min pysslighet).

IMG_1437.JPG

Aehtjies dag

Idag är det farsdag hemma i Sverige då jag tänker lite extra på min Aehtjie idag. Men enda Aehtjie, som jag inte skulle byta bort mot allt guld i världen. Han blir bara bättre och bättre och jag är glad att jag fick växa upp med en sådan far som min. Aldrig har han fått oss att tvivla på hans kärlek till oss barn.

IMG_1319.PNG

men fler kan han inte skaffa nu, det blir svårt att bygga en större Aehtjie-barn pyramid. <3

Plugg och en far

Idag har jag försökt få någon ordning på vad jag egentligen ska kunna på min Psykologitenta imorgon. Jag har kommit fram till: ingen aning. Jag har läst och läst och kliat mig i huvudet och läst lite mer och ätit dumle och läst lite till, men jag är verkligen inte mycket klokare nu än före. Så nu har jag gett upp, gjort mig själv en pastasallad och parkerat mig i soffan framför Förhäxad istället.

Jag har också pratat med aehtjie, som är så fin och frågar hur jag mår och om jag är snäll mot C.

Ja, han var tydligen inte så orolig över hur jag klarar mig utan mer orolig över hur C klarar sig. ”äsch du har skinn på näsan, frågan är om du är snäll mot C?!”

Han avslutade det hela med att påstå att han känner sin dotter (that would be me) och bara var nyfiken på vad gravidhormonerna gör med mig. Sen skickade han ut mig på promenad så hans blivande barnbarn skulle få frisk luft ner i magen. Så då gick jag ut i spöregnet med en hund som skakade av köld och slokade med öronen.

Hunden var alltså inte glad över min fars order.

VARNING känsliga läsare varnas.

Imorse läste jag en artikel i DT (ni kan läsa den här) och nog för att jag är känslig på morgonen, men jag grinade faktiskt lite när jag läste den. Sen grinade jag lite mer när jag läste kommentarerna på artikeln.

Grin nummer ett; För att så många av våra renar blir rivna av varg. För att dom lider och renskötarna lider. För att min fars arbete blir sönderrivet.

Grin nummer två; För att många människor inte förstår hur det är. Att våra renar inte går att hägna in. Att vi inte gömmer renar för att få ut pengar från försäkringskassan (alltså dummaste kommentaren. VARFÖR skulle vi vilja få en löjligt liten summa pengar när vi istället kan få ha levande renar?). Att vi inte behåller köttet i våra frysar istället för att sälja det (what?)

Jag blir ledsen när världens (enligt mig) finaste djur ser ut som på bilden nedan. När oförstående människor uttrycker sig klantigt och tror att renskötare hittar på för att få ut pengar från försäkringskassan. När människor som kallar sig ”djurälskare” har medlidande med en varg, men struntar i 1000-tals renar.

En sak vill jag få sagt. Vi vet att vargar dödar renar, vi räknar alltid med att vi förlorar ett visst antal till rovdjur varje år. Men när nästan hälften av renhjorden, varje år, försvinner på grund av rovdjur så måste folk förstå att vi reagerar. Vi vill ha levande, friska renar i våra skogar och fjäll. Och varför skulle renskötarna ljuga om att renar blir tagna av vargen? Det finns svart på vitt, renarna som skulle ha kommit in för skiljning finns inte.

Foto: Nisse Schmidt http://www.dt.se/nyheter/alvdalen/1.5313843-rovdjur-tog-1000-kalvar-for-sameby

Min Aehtjie (pappa) med en vargriven ren. Varför tycker alla djurälskare att vargen ska få leva och frodas medans renarna inte ska få samma chans?

Sverigebesök <3

Ja, dom kom fram ordentligt min familj. Jag plockade upp dom på flygplatsen och lotsade dom hem till lägenheten. Dom blev lagom imponerade av hur mycket plats vi har (jo, den är lite större än man kan tro). Sen gick jag och aehtjie och handlade inför kvällen och sedan åt vi mackor, ostar och annat pålägg tills det stod ut genom öronen på oss alla.

Presenter hade dom med sig också! En hel packe med kött (ursäkta men fyfan vad gott! Nu slipper jag bajsfärsen i kyldiskarna), två (två!) påsar ostbågar, snus, massa saft (allt jag hade bett om gångrade dom nämligen med två. Jag bad om en saft – det kom två. Jag bad om två dosor snus – det kom fyra. Jag bad om en påse ostbågar – det kom två) och ungefär ett kilo (om inte mer) lösgodis (jo Izabella, jag kommer bjuda in till lösgodisfrosseri någon kväll). Min lille aahka hade skickat med ett brev och en disktrasa som jag nästan grinade åt (brevet, inte disktrasan), och seasa lille hade också skickat med en present (lite kort på mig och aajja – otroligt uppskattat, och en svensk bok). Alltså jag är alldeles lycklig i mitt hjärta över min stora, fina familj.

Imorgon ska vi hålla tummarna för att det inte regnar så jag kan visa dom stan, både uppifrån och nerifrån. Kanske en tur på zoo, massa fika och sedan middag ute på kvällen. Det är en sådan lyx att ha familjen på besök.

När man har en sådan stark kärlek i ryggen klarar man vad som helst.

Jag är så lyckligt lottad som har en familj som älskar mig och stöttar mig i allt jag gör. Mina föräldrar berättar alltid hur stolta dom är över mig, hur mycket dom älskar mig och hjälper mig alltid när jag har det jobbigt. Med den vetskapen klarar jag av allt. Och skulle jag misslyckas finns dom där för att ta emot mig. Min tjidtjie och min aehtjie.

Jag är lycklig över att jag fick sådana fina föräldrar. Det är inte alla som har det privilegiet.

Jag älskar er.

Mina vackra föräldrar (som här just hade sprungit vasastafetten!)

Världens bästa

Idag ringde jag min far för att småprata lite (och eventuellt planera in en Sverigeresa i slutet av Oktober). En sak är säkert, man har aldrig tråkigt tillsammans med Aehtjie (Pappa på samiska). Vi pratade lite om att han hade varit och dykt, varpå jag nämner att jag har en vän som dyker mycket.

Jag – Han blev inringd och fick dyka när det här stora fartyget sjönk förra året.. vars var det nu igen..

Aehtjie –Titanic?

Ja käre far, min vän är över 100 år gammal och fick dyka efter döingar när Titanic sjönk..

Aehtjie (fortsätter) – Det enda jag får dyka efter är fiskedrag i Fallet.

Här spänner han fast lillasyster på fyrhjulingens släpvagn. ”Visst får du åka på den skrangliga släpvagnen men fast ska du sitta ongsrat!”