Min vän och jag

Idag skypade jag med Yvonne och fick ändan ur vagnen och bokade biljetter till Palma för att hälsa på min kära vän! Jag åker den 1 november och blir där i fyra dagar. Hur jag har råd med dessa utsvävningar? Well, kostar biljetterna 45 euro så är det inte speciellt svårt! Jag var helt enkelt tvungen att slå till, speciellt som det är dom sista flighterna för den här säsongen.

Yvonne – sen blir det lite som alcatraz här. Man kan inte riktigt ta sig från ön förrän i mars.

Jag ser fram emot att få hänga med min Yvonne.

IMG_1163.PNG

en bra samling

Jag samlar på muggar. Det började med att jag ett år fick konstigt många muggar av olika människor, och sedan bara fortsatte det. Jag köper sällan en mugg själv, enbart när jag har varit någonstans har jag själv köpt en mugg. Så det är bara min Frankfurt-mugg och min Hamburg-mugg som är köpt av mig själv. Alla andra har jag av någon anledning fått. Jag tänkte inte på det då, men nu är det helt fantastiskt att ha alla dessa muggar. Så fort jag dricker ur någon av dom så tänker jag ju på den personen/personerna jag fick den av! När man bor i ett annat land än alla man älskar (en bor ju i samma land som mig dock, annars hade jag ju aldrig flyttat hit..) så är det helt fantastiskt att få tänka på vilka fina människor jag har i mitt liv.

Idag är det familjen Byström jag tänker på, mest Jenny och Anders (eftersom jag har en annan mugg som jag fått av pojkarna). Den här muggen fick jag för att dom hade en varsin Jenny- och Anders-mugg och tyckte att jag också skulle ha en Angelica-mugg. Den är en av mina favoriter, och perfekt att dricka kaffe ur. Att dricka ur denna mugg får mig att tänka tillbaka på Frankfurt-tiden. Alla söndagsfrukostar med tre vilda pojkar och Brötchen upp till armhålorna innan gudstjänst i kyrkan. Jag saknar min prästfamilj otroligt mycket, men det känns lite bättre när jag plockar fram muggen.

DSC_1318

Fyra

Fyra år sedan det värsta som hänt hände.

Idag känns det annorlunda än det gjorde då. En mer stillsam sorg. En mer hanterbar längtan. Sorgen är inte mindre, det tror jag aldrig den blir, men den är lugnare.

Jag kommer alltid att sakna Jonas. Alltid. Men jag har förlåtit och insett att livet inte alltid blir som man vill.

Så idag ska jag tänka lite extra på Jonas familj hemma i Härjedalen. Och vara glad för dom som fortfarande finns hos mig. Jag hoppas ni vet hur viktiga ni är för mig, och är ni osäkra så ber jag om ursäkt och hoppas att jag berättar det för er snart.

ta ingenting för givet

20140424-132644.jpg
because nothing last forever

Snart semester! Igen!

Idag spöregnar det och tur är väl det då jag tappert försöker att komma ikapp med plugget. Ikapp och förbi, eftersom jag åker till Mallorca på söndag för 10 dagars semester! Jag ska hälsa på min älskade Yvonne som flyttat dit (seriöst, om mina vänner envisas att bo över hela världen är det bra med en jämn spridning på dom. Mallorca är tex ett mkt bra ställe att ha en vän på). Det ska bli så himla kul att ses igen, dom senaste dagarna har jag gått igenom gamla blogg-arkiv och insett hur fint vi hade det tillsammans i Frankfurt! Livet som au-pair var ju helt enkelt amazing.

20140423-145833.jpg
jag var även världens bästa au pair, om ni frågar mig. Och förhoppningsvis familjerna jag fick vara hos..

Vårdepp

Varje vår kommer jag in i någon slags vårdepression. I år, som alla andra år. Även fast våren verkar lysa med sin frånvaro kommer deppen som ett brev på posten.

Då längtar jag extra mycket hem till snö, sol och fjällen. Till Stentjärnarna, att sitta på altanen på ett renskinn med ryggen mot stugväggen. Att ligga på skotern med ett metspö i handen. Läsa oändligt många böcker, köra hur snabbt som helst över kalfjällen och spela kort hela nätterna.

196_13357441820_1757_n 196_13357446820_2780_n 196_13357451820_4002_n 196_13357456820_5200_n

Mittåhamran

Igår såg jag en liten kortis-dokumentär som är gjord för Kunskapskanalen. Det är en kvinna som åker och hälsar på hos fem olika nationaliteter i Sverige, bland annat samer. Förra sommaren (första sommaren som jag inte var där) var dom uppe i Mittåhamran (där vi märker våra kalvar i Mittådalens sameby) och hälsade på hos Brita (lilla Brita tänkte jag skriva men herregud ungen har ju blivit 14 år nu).

Det var ett jättefint klipp och det var extra fint att se ”byn” där jag tillbringade varenda sommar som liten (och de flesta som vuxen också).

Se klippet HÄR.Den är bara 9 minuter så det hinner ni.

Nästa år, då ska jag verkligen försöka få semester så jag hinner dit en sväng.

Foto: Madeleine Renhuvud